ailasworld

ailasworld

Skuggan utav sig själv

BerättelserSkapad av Aila Lundquist 2016-11-26 16:09

Skuggan utav mig själv.

Att gå bredvid sig själv, som en skugga.

Vem är jag?

Det tomma skalet eller skuggan?

Känner att jag har förlorat en del utav mig själv.

Hittar inte mig själv längre.

Hur jag än försöker kalla på min egen uppmärksamhet, så är det som att kalla ut i tomma intet.

Inget svar kommer - här är jag! Det bara försvinner ut i universums rymd.

Orden försvinner, efter ca 30 min kan rätt ord komma. Men då är det så dags, för jag har redan glömt vad jag skulle säga.

Hjärnan spelar verkligen spratt med mig.

Liksom orden hoppar och byter plats, så gör även siffrorna det.

Jag vet inte vilket år det är, eller var jag bor. Jo, jag hittar till mitt hus och lägenhet, men vet inte adressen.

Så snälla, fråga mig inte efter min adress. För det vet jag inte. Inte just nu i alla fall.

Det jag kan göra, är att gå ut och njuta av allt det vackra som finns runt omkring. Känna vinden mot mitt ansikte, även små solstrålar kommer ibland och värmer mig.

Så vad gör det om jag missar möten, kommer på fel dagar och beter mig konstigt?

Jag försöker i alla fall.

Ibland, kan jag känna en liten barnhand i min hand.

Jag vet att det är mitt inre barn, som vill säga till mig. Jag finns här för dig.

Det känns tryggt.

Undras vem som tog bort mitt usb-minne från min hjärnbalk?

Skulle vara glad, om jag fick tillbaka den, gärna då med en bra uppdatering.

Jag tar en dag i sänder och hoppas och tror, att jag hittar tillbaka till mig själv igen.

Annars får det ju vara som det är.

Det är ju ett äventyr, att hitta något nytt om sig själv, eftersom så mycket är borta.

Men jag ger inte upp.

Jag är som jag är, just nu.

Vad framtiden har i sitt sköte vet varken du eller jag.

Visst är det spännande?

alv



  • Kommentarer(0)//blogg.ailasworld.com/#post33